Nordmark - 20 år efteråt.

Sörens Korrespondens

En hel del har hänt sedan min senaste rapport. Tillsammans med mina nya vänner har jag eskorterat en präst på pilgrimsfärd till Tingsvedens kloster och Bengårda. Där försökte vi finna reliker efter en helig man vid namn Edgar, som emellertid visade sig fortfarande vara i livet. Därför fick vi bege oss ut på Bengårda och leta upp reliker från en annan präst. Detta visade sig vara svårare än man kunde tro, eftersom den gamla kyrkogården fortfarande är hemsökt av frukten av Sigurds dårskap. Med behjälplig assistans från De Glömdas riddersorden lyckades vi befria stoftet av en vördnadsbjudande präst från fordom, och återvände i triumf med dessa reliker till Apostel Järve. Just densamme…

Jag har dock honom att tacka för den jordlott som jag nu besitter strax norr om Högsala, som tack för vad vi gjorde i byn Sotgryta. Där försiggick någon form av avgudadyrkan vars exakta natur jag ännu inte helt förstått, och helst vill glömma. Vi lyckades stoppa en vansinnig präst som försökte frammana en demon och förse den med en kropp att besätta, i avsikt att skrämma folk till att tro på kyrkans bud och föreskrifter. Demonen kom emellertid undan eller försvann på något sätt.

Häxjägare anser att detta ger dem anledning att vidta mått och steg för att rena bygden. Jag hoppas vi slipper hamna i bråk med dem, eftersom vi har samma mål även om deras metoder fyller mig med avsmak. Jag har mer att berätta angående Järnringen, dvärgarna i Gripåsa, en alvisk artefakt som vi fann i ett gammalt alv-tempel, med mera, men tiden är knapp och mitt papper börjar ta slut.

Tills vi möts igen,
S

View
Brev från Arild

Kära Mor.

Nu är marknaden i Västra Ny slut. Om jag har tur kan jag hitta någon som har vägarna förbi Kråkberga och som är villig att ta mitt brev. Långe Enar kan säkert läsa det för dig i utbyte mot en av dina havrekakor.

Du behöver inte oroa dig för att jag skall frysa ihjäl i vinter. Jag har fått ett löfte om att bli väpnare för en riddar Bok på Molngårda. Kan du tänka dig att jag inte vann mitt vinterhusrum med min luta utan med din rov och korvgryta. Riddar Bok är lite vresig men verkar vara en bra karl, fast med väldigt stora och skitiga stövlar. Han lät mig gå på den stora segerfesten efter marknaden.

Jag har nya fina röda kläder, dom kostade en vacker slant men sådant måste man ha nu när man skall bli något här i världen. På festen sjöng jag en ballad jag skrivit om slaget vid Västra Ny, Jag hade druckit för mycket vin så det blev inte så bra men alla höga herrar och damer blev förtjusta. Du hade varit stolt över mig om du varit där. Kanske får du höra visan så småningom.

Var inte ledsen mor, jag kommer tillbaka om några år. Då skall jag vara rik och berömd och vi skall bo någonstans där ingen tittar snett på oss.

Hälsa alla.

View
Zahms tankar 001

Hahahaa! Vilken bra dag det har varit! Det är marknad i Västra Ny för att fira en stor slag. Det är många folk och många lekar och alla verkar ha det mycket roligt. Idag jag lär känna folk som sover i samma tält som jag. Det är Sören som är tyst krigare som letar jobb. Jonathan som jag tycker han känner alla som slår vad. Arild är en ung man som sjunger och spelar vackert, och han är klipsk. Det också är två alvkvinnor, och den ena, Tam Lin, vann bågskjuttetävlingen! Hahahaa! Vad snopna miner soldaterna hade! Det blir säkert slagsmål ikväll!

Sören köpte en drake för fyra silver, som Tam Lin vann fyra till åt mig. Arild tycker jag ska tälja drakar på saker folk behöver. Det ska jag pröva och har köpt en spade, en kam och en flöjt att tälja drakar på för pengarna.

Förutom bågskjutte, det var skojig lek på såpad stock, och magitävling. I magitävlingen det var flera soldater som brände ner träd, men en bonde trollade fram regn och det växte örter i gräset! En dvärg kokade en järnstång som blev ett svärd, men han ville inte lära andra magi, utan han ville bara sälja svärd.

Jonathan hade hört ett rykte om skatter i en brunn som man kunde klättra ner och ta om man ville, så det gjorde vi. Hahahaa! Vilket äventyr det blev! Det var kallt och mycket vatten. Det var ett kubmonster som frätte sönder allt den nuddade. Sören och Arild blev brända, men Arild kan sjunga läkesånger och till slut vi slog den och skjöt den i bitar, och hittade en fin ring och en magisk mantel. Och den andra alven hon kan trolla. Riktigt bra. Det var hennes magi som dödade monstret till slut! Kanske kan hon förklara gåtan på min skriftrulle? Är det hon som är min mäster?

View
Tam Lin i Människornas Värld

Jag har endast helt nyligen kommit till den här platsen, som människorna kalla för Västra Ny, men kan redan säga så mycket som att den här färden var väl befogad. Folket därhemma verka mest vilja tro, att alla människor äro lika varandra, men så är det alls icke, och bara den sanningen var väl värd vandringen hit.

Bland de första vi mötte på marknadsplatsen var en ung man vid namn Arild. Han synes vara mycket ung, även för att vara människa, men likväl bär han en lyra, och är en sångare och berättare. Han gav mig ett solmynt för att delta i en bågskyttetävling, vilket var första gången någon härute har givit mig något utan att strax vilja ha något i gengäld. Även om jag icke redan hade varit hågad att tävla, vilket jag förvisso var, hade jag sålunda ej gärna kunnat avböja.

Tävlingen var enkel såtillvida att vi sköto på fasta mål, men på ett allt större avstånd efterhand som de tävlandes led glesnade. Och bland oss funnos i vart fall trenne goda skyttar, om jag nu skall säga det själv. En av dem var en soldat och kungsman, med en väldig båge som säkert tjänar honom väl i stillhet ute på öppna fältet, men som torde lämpa sig illa för rörelse i skog och mark. Den andre var en odalman, och, om jag icke tar miste, en jägare liksom jag själv. Jag vann omsider tävlingen, fast det skall vidgås att det sista skottet jag lossade just icke var något att yvas över. Och vann jag där en pung full med solmynt, varav jag gav ett åt odalmannen och delade resten med Arild, vilket jag fann vara enbart rätt och riktigt, och utan att någon borde harmas däröver. Men kungsmannen och hans fränder voro mörka i synen över förlusten, så att det kan vara att jag har både vunnit och förlorat på denna tävlan, vilket tiden väl må utvisa.

Alltnog stiftade jag och min kusin härigenom bekantskap med en liten skara människor, med vilka vi slogo följe till nästa tävling, som avsåg mästerskap i de magiska konsterna. Här ville jag gärna, att min kusin skulle taga del och visa att vårt folk behärskar magin lika väl som bågskyttekonsten. Hon avhöll sig dock därifrån. Och detta visade sig vara lika så gott, ty tävlingen bestod i att med eld och kraft bränna och sönderslå ett flertal växande träd på rot. Ni må väl tänka att detta var en syn, som just icke var hugnesam att åse, och om det hade varit så att min kusin hade anmodats därtill, är det icke gott att säga mot vilket mål hon hade vänt sina konster. Jag måste tillstå att det fyllde mig med bestörtning att se, hurusom sådan gagnelös förgörelse skulle hållas för ett mästarprov av mänsklig magi, och det minner väl om de illdåd som vi ha kommit för att utröna orsaken till. Men därefter steg en annan man fram, och han sjöng vad som måste vara en strof ur den skapande sången, ty han fick gräs och gröna skott att spira, där elden nyss hade bränt rent. Och sedan kom det en av bergfolket, de dröjande, och han plockade upp ett svärd ur ett ämbar med kokande vatten, vilket väckte beundran hos vår följeslagare Zahm, men som jag själv icke fann vara mycket nyttigt. Och språkade jag även kort med sångmagikern, som räddes mig till en början, men som sade sig heta Aslek. Och bjöd jag in honom att besöka Miemas Thun om han hade tillfälle, då det kunde vara gott för vårt folk att få vetskap om att det finns grönsångare även bland människorna. Dessutom tyckte jag mig förstå att hans sång icke hade varit de närvarande höga herrarna till behag, varför det kunde lända honom till förfång om han bleve kvar i trakten.

Jag skulle väl också ange något om våra följeslagare. Arild har jag redan berättat om; han är mycket förfaren med sin lyra, och tycks mig vara öppen och ärlig i allt han säger. Zahm är en man med svart hy och gott lynne, och har i övrigt en välformad lekamen. Han täljer märkliga djurformer ur trä, vilka han byter mot månmynt av andra på marknaden, och han bär även en trästav som vapen. Han kommer icke från trakten. Sören heter en tredje. Han bär svärd och sköld och går klädd i hård metall, men om han är av samma sort som de metallklädda män vi ha mött därhemma, kan jag ännu icke utröna. Jonathan heter en fjärde. Han säger mycket om sådant man frågar om, och goda ord om dem han vill ha till att följa honom, men jag har ännu icke tillfrågat honom något djupare om honom själv. Han bär ett svärd som är smalare än de flestas, och erbjöd mig en magisk sten från en plats som han kallade den östra alvskogen i utbyte mot ett mårdskinn. Vad detta egentligen kunde röra sig om hann jag dock icke finna ut, innan min kusin drog mig undan från samtalet med en av sina varningar om människornas opålitlighet.

Vi ha nyss blivit tillsporda av våra följeslagare om att deltaga i ett företag, bestående i nedstigandet i en närbelägen brunn i jakt på någon form av skatt som skall ha övergivits av gudarna. Anmodade av äldre Harquan att nyttja detta tillfälle att iakttaga människorna i en av deras aktioner, utan att därför också vara föremål för densamma, ha vi beslutat oss för att våga äventyret. Jag skriver mera, när jag har något att berätta om hur detta har utfallit.

View
Sörens Korrespondens
Brev till ännu ej känd mottagare

S

Jag har anlänt till marknaden enligt planerna. Här-lägret är i stort sett obevakat, så säkra är segrarna på sin makt. För att ytterligare nöta hem budskapet hos befolkningen har de arrangerat ett antal tävlingar för att visa upp sina soldaters och magikers skicklighet och överlägsna styrka. De hade dock inte räknat med en alvisk bågskytt som definitivt lade smolk i deras bägare när det kom till skyttet. Bra arbetat.

Förresten är er gamle vän mäster Harquan här – bågskytten är i hans sällskap, tillsammans med en annan alv. Jag har inte hunnit prata med honom ännu men han kände igen mig trots att jag inte kan ha varit mycket mer än tolv eller tretton när han såg mig senast. Imponerande. Jag ska förhöra mig om hans ärende på marknaden så fort jag får möjlighet. Jag misstänker att vi kan ha gemensamma mål.

Ett rykte har nått mig om att Sigurd Jarls syster-son ska ställa upp i tornerspelet. Med lite tur får jag tillfälle att tala med honom. Ifall denne inte verkar lämplig av någon anledning så tror jag säkert att marsken eller någon av dennes kaptener kan passa. Jag ska besöka här-lägret i kväll på något sorts skattsökarexpedition arrangerad av en köpman skojare som jag delar tält med så jag får kanske träffa dem då.

Jag förblir din trogne tjänare,
Sören

View
Jonathan's anteckningar

Ah… En marknad i kungens ära och till herr Dreja, vinnaren av tidernas slag. Ha!
En girig kung som tar det han vill, även andra nationer, och det firas? Idioter.
Men inget dumt utan något bra, här finns gott om feta köpmän med stora börsar, lättlurade alver och spel. Och alla vet att vid spel så är det vadslagning.

Jag han inte mer än komma hit innan jag fick information om det stora torner-spelet imorgon. En vadslagning var lämplig och jag lade silver på den “gröna ridaren”. Allt jag behöver göra är att se till att mitt val vinner. Dock fick jag höra av Zam? Sham? eh.. Sam, en mörkhyad köpman som delar mitt tält, att någon har ett troll i tävlingen och dolt hans ursprung med rustning och hjälm, en klar fördel till trollets herre. Hade jag veta detta skulle jag lagt pengar på honom istället. Dock vet jag fortfarande inte vilken av de tävlande han är. hmpf.

Nå jag lyckade iallafall skrapa ihop lite silver på en ung soldats bekostnad i såpstångs tävlingen.
Två andra som delar mitt tält, en kvinna av alviskt slag (Tamlin?) och en pojke som inte kan vara mer än 15 år (Arild?)valde att delta i båg-skytte tävlingen. Alven tävlade på den unge pojkens bekostnad. Sam valde att lägga pengar på alven men jag valde att strunta i det, det är ju bara en alv och de andra är tränade bågskyttar. Men fel hade jag och Sam håvade in stor vinsten.

Utöver de ovan delade jag tält med en riddare/soldat vid namn Sören, en tanig man, och med två andra alver som jag inte minns namnet på, det låter ju alla nästan likadant.

Under dagen fick jag höra lite rykten, bland annat om den skatt som sägs finnas i ruinerna av fortet. Under en brunn ska den ligga, väntande på att bli hämtad. Nu är det bara en fråga om att lura med en stackare som kan simma, så han/hon kan hämta den åt mig. Men vem, Sören eller Sam? Sam verkar starkare men är troligen en girig handelsman, Sören verkar tanig men kanske har kanske träning.

Oavsett tar jag mig till brunnen ikväll och de skatter som väntar mig där.

Dagens utgifter:
10 silver på den gröna riddaren i turner-spelen – ett vad, ej avklarat
1 Silver på den mjäke soldaten i såpstångs tävlingen – ett vad, vinst 2 silver
En del byten och återförsäljning, +/- 0
totalt: +2 (-8)

/Jonathan Smede

View
Marknad

Utdrag ur Arilds anteckningar.

Jag är på marknad i Västra Ny och den är fantastisk. Jag har fått en massa nya vänner, lärt mig nya sånger och tjänat flera guld!

De flesta av mina nya vänner delar samma tält som jag.
Alverna är mycket vackra men rätt så lustiga. Dom frågar konstiga frågor mest hela tiden. Fast en av dom blänger mest. Jag tror inte att hon gillar marknader. Den andra alvkvinnan verkar vara snäll. Jag ville se henne skjuta sin fina båge jag gav henne ett guld så att hon kunde ställa upp i prickskyttetävlingen. Och hon vann! Men det hade jag faktiskt väntat mig för alla vet att alver är födda med pilbågen i hand. Sedan delade vi på prissumman. Den var på tio guld!
Soldaterna som inte vann verkade bli arga. Soldater kan vara farliga så det är bra att ge dom saker som öl och bullar och sånt, eller korv.

Jag har träffat en helt svart man, eller inte helt svart, han har vita tänder och så förstås och vita handflator, det ser lustigt ut. Jag hörde ett rykte om att han kom från ett land där drakar styr. Det kan jag tro för han karvar väldigt fina drakfigurer i trä. Han berättade för mig att han kan magi men att den bara sipprar ut och ställer till med oreda när han är arg eller nervös. Jag tror att det är bäst att vara försiktig så att han är lugn. Undrar om han kan trolla bort grisar?

Jag har träffat en riddare med, nästan en riddare i alla fall. Han har ingen lans eller häst men han är väldigt stilig. Fast han ser ut som han behöver några fler mål mat. Jag skall fråga om jag får följa med honom och sjunga sånger om hans stordåd. Det blir nog några så småningom. Det är jag säker på.

En annan som också är väldigt stilig är den mystiske köpmannen som också bor i vårt tält. Om han nu är köpman. Jag har mest sett honom byta pengar med folk och alla knivarna som jag sett honom bära på verkar inte vara till salu.

Nu skall jag gå och köpa lite mandlar.

View
Welcome to your Adventure Log!
Första episoden

Under våren 1021 efter det gamla rikets fall ( och på det artonde året efter konung Eriks kröning ) ledde en långvarig gränsdispyt slutligen till öppet krig då Nordmarks adelsfanor under herr Hergardsson föll in över Västmark och intog det omstridda gränsfästet Västra Ny efter en kort och förödande batalj och därigenom öppnade Västerled ända bort till Fergorok för handel på malm och timmer. De män som hade hållit fästet benämndes upprorsmän och straffades hårt för sitt tilltag. Men den man som hade varit den samlande kraften bakom Västmarksfolkets försvarsvilja, Hakon Ribe, kunde inte återfinnas bland de stupade och många var det därför som i slaget om Västra Ny blott såg inledningen till ytterligare en lång och blodig konflikt.

För att kväsa upprorsviljan och visa den fulla bredden av sin styrka så lät därför konungens män under Herr Nils Karlsson av Dreja hålla ting på slätten nedanför det fallna fästet. Tätt invid det röse där fordom Västmarks fria män hade samlats för att lösa tvister och nu förväntades svära trohet till sina nya herrar. Och kom gjorde de. Bönder, ofolk och resande i hundratal flockades till platsen för att begapa den ännu rykande ruinen, beundra sina nya herrars härsmakt, höra deras kyrkas påbud eller för att bedriva handel och förlusta sig.

En osannolik skara resande råkade varandra när de sökte sovplats på marknaden och så till synes slumpmässigt tog en osannolik serie äventyr sin början. Äventyr som i slutändan skulle komma att skaka det nyuppstigna riket i sina grundvalar. Detta är deras historia.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.